Öloppet 2012

Då var det gjort. Öloppets premiär avklarad och även min premiär i en idrottsgren som inte riktigt fått ett namn, Swimrun? Coastrace? Duathlon? Aquatlon?

Hade en lugn och harmonisk uppladdning hemma hos min lagkamrats vän som är boende på Brännö. Allt kit var på plats och efter insmorning med brännmanetsdämpande solkräm tvättades händerna och simglasögonen togs på för att följas av en lugn promenad ner till Brännöbrygga. Jag och Anders hade aldrig tränat tillsammans innan så vår ambition var att få en härlig dag i skärgården. Vi gjorde bedömningen att Anders skulle vara den snabbare löparen och att vi var hyfsat jämbördig vad det gäller simningen. Vi hade rätt på en av två. För Anders var det även första gången han var i Göteborgs södra skärgård. Ett maxat första besök där han skulle passera 16 av södra skärgårdens öar.

Starten gick och vi joggade på bland top 10 lagen framtill första vatten passeringen mellan Brännö och Köpstadsö. Ganska omgående förstod jag att Anders var sju resor bättre i vattnet än mig. På Köpstadsö sprang vi tillsammans med en hel del andra lite fel och fick en ganska bökig väg ner till den andra vattenpassagen. Det går inte att skylla på snitslingen utan det var helt enkelt en uppmärksamhets miss.

Vattenpassagen mellan Asperö och Brännö kan närmast liknas vid gyttjegång. Och vid landgången på Brännö tog vi oss likt sandmaskar krypande upp på land helt täckta i grå gyttja.

Nu var det dags för den första längre löpningen över Brännö och Galterö. Så ner med våtdräkten till midjan och länga lite på stegen. Galterö är fantastiskt vacker!

Vadning över till St Stårholmen och Krokholmen för att sen ta på sig våtdräkten igen och ut på en längre simning. Har började brännmaneterna dyka up. Som tur va var ytvattnet hyfsat varmt vilket gjorde att de flesta brännmanet gick några meter ner i vattnet. Men en och annan tråd gick inte att undvika.

Bansträckningen från Galterö till Vargö var helt fantastisk. En av de härligaste platser jag sprungit på. Så redan här fick vi lön för mödan. Styrsö nästa och som på så många andra ställen längs banan så var publiken helt fantastisk. En stor eloge till bofasta och tillresta. Ert stöd gjorde verkligen upplevelsen starkare.

På Styrsö började jag mattas av jämfört med Anders och jag kopplade fast draglinan i Anders bälte. Draglinan är genialisk!. Den som är starka/snabb kan ta i så mycket den vill utan att behöva anpassa/invänta den långsammare/svagare löparen och den långsammare/svagare löparen öka sin fart markant.

På Kårholmen började vi möta lag som redan varit nere på Vrångö och nu var på väg till mål.

Förutom att min simteknik var undermålig så hade jag stora problem med att navigera i vattnet. Anders sa efteråt att jag förmodligen var den som simmat längst idag med tanke på mitt zick-zackande som mest kan liknas vid en kryss. Min uppfattning om att simningen skulle vara ett tillfälle att vila up benen för att därefter kunna ligga på hårdare under löpsträckorna visade sig vara helt fel. Simningen tog verkligen musten ur en och ingenting i kroppen kändes piggt. Vid vändningen på Vrångholmen fick vi välbehövlig Redbull och började nu mentalt se slutet på tävlingen.

Endast tre simningar kvar på 300-500m styck men nu hade förmodligen den brännmanets dämpande solkrämen var förmodligen bortsköljd för nu blev vi rikligt brända vid varje vattenpassage. På Sjumansholmen mötte vi ett lag som lyckligt konstaterade att dom snart var vid vändpunkten när de mötte oss. Jag och Anders hade inte mage att tala om för dom att dom hade ca 7km löpning och ca 1400 m simning kvar innan de skulle vara tillbaks på Sjumansholmen.

Hopp ner i vattnet för den sista simningen på 500m och vid landgången möttes vi av en stor Aktivitus banderoll :). Vi avslutade med bra fart över Styrsö, bron till Donsö och gick i mål i Donsö Hamn på lite drygt 6 timmar 30 min.

Öloppet är en mycket rolig tävling. Väl arrangerad, bra service, fantastisk publikstöd längs i stort sett hela banan, bra säkerhet och fantastisk miljö.

Jag lärde mig en hel del under dagen. Bla att simningen är långt mycket viktigare än jag trott. Undermålig simteknik ger längre tid i vattnet och mer onödigt arbete som verkligen sög musten ur en. Konstaterade att välja bort simfötter var helt rätt. Att draglinan var genialisk, att det är varmt och klaustrofobiskt att springa i våtdräkt samt att våtdräkt ger skavsår på helt nya ställen på kroppen.

Summasumarum en riktigt riktigt kul tävling men en riktigt riktigt stark lagkamrat i form av Anders Tholén.

 

Annons

Kommentera

Logga in med någon av dessa metoder för att publicera din kommentar:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s