Ett oroligt lugn

Exakt två veckor till start på ett av världens längsta nonstop lopp, Thames Ring (440km), och de senast dagarna har ett oroligt lugn börjat lägga sig. Nu kan jag inte göra mer vad det gäller träning. Det som är gjort är gjort och det som inte är gjort får jag leva med.

Sist jag skrev hade jag Göteborgsvarvet bara några dagar framför mig och GBG-varvet blev inledningsvis en besvikelse. Jag hade en målsättning som jag kände mig ganska säker på att jag skulle greja och det var att springa in på under 1.35 men sluttiden blev 1.36. Under loppet kändes det bra och jag upplevde inte att jag var särskilt påverkad av värmen. Men missnöjet över mitt tidsmässiga resultat ändrades till att jag blev mer än nöjd då jag förstod att i stort sätt allas tider blev långsamma och att jag fick min bästa placering någonsin i GBG-varvet, 1311.

En vecka senare bar det av på skogstigarna från Skatås till Borås i arangemanget Borås Ultra Maraton. Erfarenheter från förra året gjorde att jag tog det medvetet mycket lugnt i den betydligt mer tekniska delen fram till Hindås. För att jag skulle ha kvar krafter till den mer lättlöpta och snabbare andra halvan. Det gick över förväntan och jag bättrade på min sluttid från 2012 med nästan 2 timmar. Sluttiden blev 9.27.

Sista långpasset som var inplanerat var en långorientering längs www.Hittaut.nu kontrollerna i Mölnlycke och Landvetter. Detta gick inte som förväntat. Jag körde med min Brooks Cascadia 5 istället för mina höga Jalas skor på fötterna och mina sargade fotleder orkade inte hålla sig stabila. Så efter ett antal småvrickningar ut i skogen valde jag att avbryta efter 5timmar. Tråkigt men klokt!

Salomon Trail tour i Skatås stod för en härlig överraskning. Sällan har jag blivit så utpumpad av att springa en halvmara. Vansinnigt rolig och jobbig bana som gav krampkänningar och spagettiben samt en tid på 2.09. Att vinnaren lyckades ta sig fram på otroliga 1.25 är helt galet. Hade jag haft fysiken att springa så fort hade jag inte vågat göra det på den banan. Galet imponerande!

Så nu handlar det om att konservera kroppen. Hålla mig frisk och skadefri, vilket inte är lätt när man drabbas av PRH (Pre Race Hypokondri) J. Nu går jag och känner mig sjuk mest hela tiden och vågar inte ge mig ut och springa. Jag lyckades även köra in en spetsig blompinne i stortån vilket orsakat en infektion i tån!!!.

Arrghhh!!! Jag blir galen av rädslan att bli sjuk eller skada mig innan loppet.

Den närmsta tiden kommer jag att lägga upp lite fler inlägg om de sista förberedelserna och tankarna inför loppet.

Kör hårt!