Hej,
Har tidigare skrivit om min träning inför Klassikern och lite annat. Tänkte nu skriva lite om en resa som blev spännande men inte alls som planerat.
Jag hade mer än ett år i förväg bokat in New York maraton 2012 med Springtime. Sen kom superstormen Sandy och förändrade allt. Vi skulle ha åkt hela familjen – alla tre barnen – tillsammans med min fru Christina’s bror Anders och min syster Sara.
Vi kom till Landvetter på måndagen 29de oktober men blev hemskickade med ombokade biljetter till nästa dag. Springtime sa att inställt lopp inte fanns på kartan och inte skulle kunna hända bara man tog sig till New York. Väl åter på Landvetter nästa morgon så kom vi iväg till London med konfirmerad vidare resa från London till New York men vi han inte mer än landa förrän alla flyg till New York blev inställda igen. Fick återvända till Göteborg med ny ombokning till Washington DC som skulle vara säkrare än New York. På onsdagen kom min fru och jag väg och det blev en lång resa med busstransfer från Washington till New York. Barnen och de andra stannade hemma. Svårt med ombokningar då alla flyg var fulla.
Väl framme hörde vi på nyheterna hur borgmästaren bekräftade att loppet skulle gå.
Vi gav oss ut och vandrade på nedre Manhattan som var strömlöst upp till 27de gatan! Tog oss över Brocklyn bron till Brocklyn och åt Pizza på berömda Grimaldis (Old Fulton road – under bron). Kan rekommenderas!
Pizzorna gräddas på glödbädd med kol.
Vandrade tillbaka över Manhattan bridge och in i China Town. Allt var strömlöst och det var stearinljus som gällde hela veckan i södra Manhattan. Otroligt vilken katastrof stormen ställt till med. Kraftaggregat och pumpbilar fanns överallt och stationer för att ladda mobilen fanns här och där.
På övre Manhattan var allt som vanligt och eftersom NHL hockey blivit inställt på grund av lockout så fick det bli Mamma Mia istället.
Sedan kom katastrofbeskedet precis när alla löpare anlänt. På fredag kväll – 36 timmar innan starten för New York maraton – gick borgmästaren ut med nytt besked och ställde in loppet. Loppet hade kunnat genomföras men det stack i ögonen på lokalbefolkningen som inte hade vatten eller el och det var 0-gradigt ute på nätterna. Folk frös och saknade hem. Maratonlöparna hade tagit alla lediga hotelrum!
Vad gör man? Krismöten med Springtime och med andra och då klev en av medresenärerna, Joel Hegardt fram och ordande via Facebook ett alternativt lopp i Central Park med insamling till de nödställda. Som en skoljogg – man sprang runt i Central Park så många varv (10 km per varv) man ville och orkade – och donerade 10 USD per varv. Ursprungliga New York maraton gick faktiskt runt Central Park men på gångbanan utanför parken eftersom det var trafik i parken på vägarna. På den tiden rörde det sig om ett hundratal löpare. Vi sprang på insidan i parken.
Jag sprang nästan 6 varv, totalt 55 km. Första 42 km (maratonsträcka) på strax under 3 och en halv timme (lite bättre än 5:00 min/km tempo och med en medelpuls på 152, 5 slag under Fatmax så det finns mer att ge …) och kände mig otroligt nöjd och stolt över min insats.
Jag har sprungit ett maraton tidigare i sommar på strax under 4 timmar (det jobbiga Stockholm jubileumsmaraton) och nu gick det trots en hel del backar i parken 30 min fortare.
Soligt och fint höstväder med underbara höstfärger i träden i parken och över 20.000 löpare i parken. Perfekta förhållanden med 3 grader på morgonen som steg upp till 10 grader eller mer på dagen.
Det var spännande att testa och springa utan vätskekontroller och få lita på 5 dl sportdryck i en flaska och en Energibar och en Enervit liquid som jag tog vid 28 km. Att det var svalt ute gjorde det lite lättare.
När jag närmade mig 42 km började det dyka upp spontana vätskekontroller från lokalbefolkningen och några försäljare så nu behövde man inte spara längre. Fick en kick av min Enervit liquid och kunde höja farten lite till 4:45-4:50 min/km och fortsätta längre. Kul. Nu kändes det som om all träning (40 timmar aktiv träning per månad) verkligen gett resultat. Tack Mattias för alla tips och träningsprogram.
Vi fick vår medalj trots att det inte var den riktiga officiella sträckan vi sprang.
Min fru Christina sprang hela sträckan på 42 km. En riktigt bra prestation.
Nu blir det träning inför skidsäsongen och nästa lopp är Engelbrektsloppet (60 km backigt skidlopp) och sedan Vasaloppet. Har fått tips av Mattias om en skid-PT så jag får ordning på stakningen. Även simträning står högt på listan för oss båda så man kommer igång ordentligt inför Vansbro nästa sommar.
Hälsningar från New York
Richard Olivecrona
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.